KennelAllyouwanted

 

Ru blev blind 1 januari i år, och hela januari, var en otroligt tung tid för både mig och Ru, många veterinärbesök, chock, frustration, och sorg. Men i slutet av januari börja vi insé fakta, och jag började forma mitt liv med en blind hund. Mamma fyllde även 60 och fick en polen resa med mig.

 

 

Jag fyllde 30. En mans vars hjärna som inte existerar tyckte sig ha rätten att förgripa sig på mig. (Har jag sagt att jag bokstavligt talat HATAR MÄN) Jag byggde kojjor i skogen. Pina mig igenom otaliga timmar med akupunktur.
Jag fick för mig att göra en tjejklassiker, efter att ha stått två gånger på längdskidor de året. Jag anmälde mig till vasan och åkte dit. I flera nära döden upplevelser tog även jag mig till Mora på mina stackars längdskidor, och klara där med av hela tjejvasaloppet!
Ps. Gör inte om det otränad.
Visst kan de kännas levande med lite blodsmak i munnen, å lätt yrsel, men migränen efter? Hua mig! Jag åkte till en djurpark långt uppe i norr för att fundera på vad jag fasiken gett mig in på.

 

Jag tillbringa många timmar i skogen, för att bearbeta allt.
Emo blev sjuk, och fler veterinärbesök för fattiglappen. Fundera allvarligt på att sätta mig utanför Ica och börja tigga!

 

 

April.
Jag börjar jobba, knopparna brister, vårblommor planterade, odlingen börjar. Livet började ta fart!

Och framför allt Emo mådde bra igen!
Påsk svisha förbi som i en vind.
Och hundträningen gick som på räls, allt från cykelträning, till spår, till fina soldagar blandad med en vardagsångest.

 

 

Helene var här och vi hade härliga dragturer med alla vovvar. Eller jag hade härligt, Helene grät av rädsla. Smaken är som baken? 
Sömnlösa nätter på akuten med barnen, några cykelrundor, och min älskade Morfar dog.
Jag började så smått få till lydnaden med suprerräcerRu :D

 

 

Juni
Båtturer ute sjön, härliga sommardagar, och bokade biljetter till en konsert med Pink!
Jo just det cykla tjejvättern på 10 mil med bästa hejjarklacken som stöd!

 

 

Juli den månaden då allt rasa samman, jag blev allvarligt sjuk och fick ligga inne. Dom där fasansfulla fantomsmärtor som inte nån morfin-medecin kunde bota. Där allt svartna, där jag trodde att nu dör jag fannimej. Men jag överlevde ju. och missa Pink konserten på köpet.

Hela semestern med barna låg jag inne på sjukhus, och var fruktansvärt missnöjd med allt jag missade. Barna fick dock en väldigt bra semester med sina kusiner, mostrar, mormor och morfar.
Åkte till smögen, fast låg mest hela tiden, men fick ändå andas in lite hafsluft som gav mig en gnutta hopp. Jag blev ovänn med en vän.
Pappa baka en kladdkaka utan socker till mig.
Ja ni fattar vilken månad de va? Buuuäää MEN jag hann med att simma vandsbro simmet i 16grader kallt vatten! Och tävlade KM i bruks, lydnad, agility och rallylydnad. Med BRA placeringar :)

 

 

Äntligen fick jag träffa barna, umgås, snosa i deras hår, hålla dom i mina armar, och pussa dom hur mycket jag vill och leka! Sen givetvis, allvarliga diskutioner med avkommorna att det inte är humant möjligt för en ensamstående mamma med sömnproblem att orka gå upp klockan 07.00 en lördag morgon, utan runt 10 tidigast, kan mamma börja bli människa igen. Vi åkte moped, lekte med kusiner och mata djur. Emo fick valla får. Vi åkte till sommarland. och jag kände att luften började ändrades om till höst.

 

 

Ru började löpa.

Barnen och jag dansa och åt popcorn, de små avkommorna hann även ta lite simmärken!
Vi hann med flera cykelturer, fiska, och hoppa i vattenpölar

 

 

Träningen satte i full gång och vi tävla DM i både bruks, lydnad och agility. Med fina placeringar!

 

 

Första frosten kom. Pappa fyllde år, och hon kom tillbaka. Som jag väntat. 
Jag slutade även jobbet, och fick fin avtackning i vanlig ordning, för att senare på kvällen få se Mia Skäringer med mamma i Lidköpings arena! Den kvällen kommer jag sent glömma, och jag var full med nya endorfiner.

 

 

Jag impuls köpte mig en keeboard och fick äntligen börja spela. På riktigt!

Julen var härlig, lugn och underbar, som firades med familj, och många barn! :)
Nyår började närma sig och ångest inför den. Jag har alltid varit med barnen varje nyår, men detta året tänkt jag, att jag faktiskt får unna mig lite. Blev en trevlig kväll och med syster och vänner, tre rätters, tvisterspel och massa hundar! <3

Summa av kardeumma. Mycket frustration. Smärtor. Lycka. Och en jävla massa pannben!