onsdag




Många upplever mig som social, öppen och glad.

Fast i själva verket finner jag ingen ro nånstans och jag är förvirrad. Jag vet inte vilka skor jag går i längre, ifall dom har blivit utslitna, utrampade? eller om jag tappade dom någonstans på vägen?

Jag försöker ta en dag i taget, det räcker.

Jag försöker inte ångra det jag gjort, eller sörja mitt förflutna. för det är borta. Å jag bekymmrar mig heller inte över framtiden, för den har ännu inte kommit. Jag har alltid varit en "nutids" människa, gör det jag känner för för stunden - tar konsekvenserna sedan. Visst låter det korkat? Det är precis de här folk präntar i en hela tiden. Leva i nuet. Å det är precis det jag gör, gör sånt som är underbart för stunden - som är värt att minnas.

Men ärligt talat logiskt sett?
Är det verkligen så bra att leva i nuet som alla säger?
javisst ska man "tänka efter före".
Men om man är som jag då? inte orkar tänka. utan bara leva. Detta komplicerade liv.

Nog om det. över till mitt vanliga liv.


Saiko stack en kortis imorses. Ru stannade kvar. Saiko kom tillbaka. Istället för att bli arg, eller berömma. Så stod jag bara där, titta bort med ledsam blick. Han kom fram och la sig precis framför mina fötter, kollade med sina bedjande mörka ögon och bad om förlåt. Han visste så väl att han hade gjort fel. Jag var lugn, varken arg, eller glad. Bara besviken, och jag sa det till honom på ett lungt och ledsamt sätt. Det gick in i hans hjärterot. Hans ivriga hjärna hörde mina rop, han vill stanna. Men benen springer ändå. Det är svårt när hjärnan vill något men kroppen säger något annat. Jag vet hur det känns. Vet precis hur det känns...

Har vart hos vetrinären o vägt dom små liven, Ru 3,9kg, och Saiko 29kg. Tunga små saker ;)

Förövrigt försöker jag bespara mig på smaskiga detaljer som har hänt under dagen.
Men har sökt jobb. Sökt jobb varje dag nu. Lite rädd. Lite nyfiken. Förväntansfull!

Kollat utbildningar, kollat jobb. Funderat på vad jag vill bli, vem jag är. Det är svårt. Vem är jag? kan nån berätta det för mig?, för jag är lite vilsen. Jag kom in på ett sidospår nånstans, nångång. Jag kommer inte ihåg. Riktigt.

tiden rinner iväg



Vart på möte - vara typ 5 minuter - kändes så ovärt.
Blev en mil i råda
- med Linn - å hundarna.
Tittat på jobb - sökt jobb - ja endel.



Vill tävla med hundarna nu! Har en tävlingsklar hund - vad väntar jag på?

Didodidammdamm




Jag hade glömt att jag hade så vackra syskon. Jag hade prioriterat bort dem. Och så står de plötsligt där runt mig som varghonor. Den ena efter den andra. Total uppslutning. Och jag tänker vad har jag gjort för att förtjäna er och de bara ler, tystar mig och säger sov nu. Vi vaktar dig.

Nettan sov hos mig i helgen. I min 90 säng. För jag behövde henne. <3

Prata. Prata. Älta. Analysera. Pilla navel. Gråta en skvätt. Skratta. Se varandra. Det är nu det börjar.

Idag har jag tagit det lugnt. Ru har fått sitt första spår. Kokat hjärta och lever till hundarna. Pratat med Pernilla och förklarat att man inte dör om man går innanför vetrinärporten. Och efter det blev de bio med Linn. Warhorse. Den va okej. Men det var ingen Black beuty precis men men...

Förövrigt. Planerar. Filosoferar. Överlever. Weeeeeeei!

Visa fler inlägg