Vasan. Kalas. Å mina hjärtan

 
 
Vill egentligen tillägna det här inlägget till mina barn men för att inte göra en bok blir det lite annat ock!
 
Det är en obeskrivlig känsla att få ha dom i min närhet, mina två minime ❤
Jag mår så mycket bättre dom veckorna jag har dom. Mina allt. Är det inte helt fantastiskt att få vakna imorse av två sjungande barn som kommer med frukost på sängen å paket! Hur omtänksamma, förstående å roliga dessa två killarna är.
De är så otroligt hjälpsamma med allt!
De viker tvätt, ger mig frukost på sängen, dom städar, donar å pysslar. Igår till exempel tog dom med en påse för att gå ut i skogen å plocka skräp.
Idag sa jag till dom att jag är så tacksam för allt ni gör. 
Då sa båda två. Vi vill tacka dig för världens bästa mamma! Mitt hjärta går sönder av all kärlek.
 
Vi har i dagarna fikat i våran koja i skogen. 
 
Vi var på badhuset igen å de tog sina första simmärken ❤
 
Jag får akupunktur en till två gånger i veckan å bara haft migrän en gång denna veckan! =D
 
Startkortet från Vasan har kommit å nästa vecka drar jag mig vidare norr över för att stå otaliga timmar på skidor. Inköpslista, skavplåster!! 
 
Idag har vi haft kalas för mig med tårta! Samt att jag och Emo vunnit årets apellhund på klubben!
 

Januari

 
Januari 2019.
Året för oss kunde inte börja sämre.
1 jan, Ru vakna med lite grönt gegg i ena ögat, torka bort å gjorde rent, tänkte jag får ringa veterinären imorgon då hon säkert åkt på någon ögoninfektion för på nyårsafton tyckte jag att hon var lite röd i vitan i ögat. Iaf, 1jan var allt som vanligt å vi promenera å ru var lika galen som vanligt, vid kvällskvisten sprang hon in i dörren när vi skulle gå in. Tänkte att hon bara klanta sig då det var så mörkt.
Vi gick å la oss å Ru som ALLTID sover brevid mig la sig på en kudde längre bort. Då förstod jag att nått var fel. Viska i henne öra att vi ringer veterinären imorgon.
 
2jan, vaknar Ru helt blind. Vad jag inte visste då var att hon aldrig skulle bli bra igen. Ringde veterinären i Vara så fort dom öppna och åkte dit. Lika besviken blev jag denna gången å blir så arg på mig själv att jag bara tänkte på vilken veterinären som låg närmast. 
Hon kika lite å kolla om hon hade reflexer, så ingen hjärnhinneinflammation var det inte kunde hon konstatera. Fick ögondroppar å smärtstillande å det skulle va borta om en vecka, hon hade inga redskap för att kolla mer sa hon å skratta å sa att jag iaf spara en slant på det. Jag var som sagt förtvivlad å upprörd över hennes agerande.
 
3jan ringde jag veterinären i Falköping för att boka tid hos en ögonspecialist då min magkänsla sa att det bara var bortkastade pengar i Vara. Fick en tid på måndag hos Ewa o Sara.
Fick ett så fint välkomnande å vi satte igång att ögonlysa med alla möjliga apparater, tog en mängd blodprov å medecinerna från Vara kunde jag kasta å två nya droppar till ögonen plus antibiotika och kortison sattes in. Efter fyra dagar var det uppföljning å ögat som varit gråaktig å sett allmänt usch ut var nu fint å klart. 
MEN hon ser fortfarande inget. Veterinärena tyckte det var konstigt å förklara att hon borde se när hon blivit bättre å förklarade för mig att det kunde va en sjukdom som hette SARD, dvs hon kommer förbli blind å hjärtat brast där å då. 
 
Nu hade dom gjort allt dom kunnat å fråga om jag kunde tänka mig att åka till en ögonspecialist i strömsholm. Givetvis sa jag som ville göra allt för lilla Ru.
 
Dagen därpå åkte vi till strömsholm. Han förklarade både de ena och det andra å sen skulle vi testa om hon hade någon reaktion i synnerven, hade hon inte det var det uteslutande Sard, å hade hon det kunde vi leta vidare. Det fanns ingen reaktion i något av ögonen å hon kan därför aldrig se igen. Han förklara att många hundar klarar sig bra utan syn och att det bara är ett fåtal som tas bort pga deppression. 
 
Summan av kardemumman så har både jag och Ru mått riktigt jävla dåligt, mestadels Ru förstås. Åh hon har inte velat röra sig eller gå. Jag har fått bära henne till matskål, till soffan, sängen å ut. Vi har gått otaliga promenader tills solen ändrat färg, jag har skrikit å gråtit tills det inte fanns några tårar kvar, åh jag har stängt in mig för att klara av att andas.
 
Men nu försöker jag vända det till nått bra. Hon har fått gått själv, vi har tränat i massa trappor. Lärt henne lyssna på ljud å försöka använda nosen. Visst krockar hon å går in i saker men vi fortsätter ändå. Min älskade Ru, vi fixar detta! Du å jag ❤
 

Årsresumé

 
År Tvåtusenarton!
 
Jag lämnade 2017 bakom mig. Började försöka gå vidare. Från smärtan, och allt den separationens sår som den gav med sig. Än så länge var jag långtidssjukskriven och försökte allt för att komma på fötter igen.
Januari började bra, jag åkte till My dog, och Mattias tog kontakt och fick mig på fötterna med träningen igen! Vilken klippa den karln har vart hela året! 
 

Februari
Snön kom. Jag levde och försökte närvara i nuet. 
 

Mars
Var en tung månad, sista månaden av sjukskrivningen och jag visste att jag skulle börja jobba igen snart. Med allt var det innebär. Farfar dog 2 mars, och begravningen blev i samma månad. För att skingra tankarna började jag styrketräna, och bygga hundgård.
 

April.
Jag började jobba, och för att klara av veckorna utan barna grävde jag ner mig i tv spel. 
Resident evil 7, som jag älskade, och Trine, 1,2,3.
I övrigt var det en fin månad, och vårblommorna skulle börja planteras!
 
Maj
Var egentligen en fin månad, vi hade redan hunnit bada i mängder, ändå gnagde det mig. Att jag var tvungen att opereras. Jag vill inte sövas ner jag vill inte. Men tog till vara på varje sekund med mina älskade barn å hundar! Hela gården hägnades även in å blev fin!
 
Juni och Juli flög förbi.
Ungarna fyllde 4, vi var på smögens klippor, universium, gick på konsert Ed Sheeran, och Chris Kläfford!
En tripp ner till Skåne blev de ock, och fick se sälar och hälsa på en valpköpare!
Och givetvis var Sommarland inbokat! Så himla kul hade vi allihop!
 

Augusti.
Det var blandade känslor men jag försökte allt att hålla huvudet ovanför vatten ytan.
Ungarna börja rida, min rygg pajja, och jag opererades i Örebro.
Allt gick bra, min andning var svårstartad och nu var det äntligen över tänkte jag...

September.
Låg jag i svår lunginflammation, låg inlagd totalt 2,5v, och bytte antibiotika totalt 4 gånger. Och var sjukskriven hela månaden.
Hade en feber från 41 ner till 34. Och dagarna där var tunga. mycket tunga. Min andning ville heller inte vara med längre, så låg med syrgas och dropp. 
Men mina älskade föräldrar tog hand om barn och hundar, fina vänner och systrar kom å hälsa på. Vilken jävla underbar familj man har!
 

Oktober
Brukstävlingar.
2 appelspår han vi avklarat.
Båda med 10or på fria följet.
Och givetvis uppflytt till lägre på den senaste!
Var skönt å få det gjort, och ÄNTLIGEN få tävla igen!
 

November. 
Jobbade min sista månad.
In å tog fler prover på min lever som inte är som den ska.
Fick ett brev på posten att jag behövde komma in till en läkare dagen därpå.
Kom in till läkaren, lite förbryllade vad jag gjorde där, och så släppte han bomben. Åh jag grät.
Att jag ev. har cancer i levern. Att det också finns en stor risk att det kan vara alla medeciner.
Han försökte lugna mig, han gick igenom proceduren om det skulle vara cancer och vad som kommer behöva göras. Jag slutade lyssna där, och bara tänkte. I två veckor höll jag det inom mig tills jag berätta för de närmsta. Men nu hoppas vi på att det bara är biverkningar på medecinerna, vilket det också kunde vara! 


Decem
 
ber.
La mig lite i idé dom första veckorna men kravla mig sen upp, och levde som vanligt. Börja jag styrketräna, åka skidor och bara umgås med familj och nära. 
 
Så summan av kardemumman av 2018, mycket sjukhusvistelse och hel del jobbiga  besked, men därimellan, har jag faktiskt fått mått riktigt riktigt bra!
Tävlingar, ungar och underbara minnen! Tack 2018 för ännu ett lärorikt år.
 
 
 
 
Så vad blir målen 2019!?
Ja vem vet. Inget blir som man planerat.
Men syrran har vart på mig å göra en tjejklassiker, och har jag inget annat för mig, så varför inte?
Sen hade jag gärna viljat han en till hund!
Bli uppflyttade till högre klass bruks. 
Och bara må gott! :) 
Visa fler inlägg