Års resumé

Eftersom jag har gjort årets sista tävlingar så tänkte jag bara snabbt resumera vad vi har hunnit med.
Istället för att gräva ner mig i all sorg, besvikelse som ligger djupt inom mig och kommer bli ännu värre snart så måste jag fokucera på vad vi faktiskt presterat under året.
 
 
Emo.
Har ställts ut med flera Cacib och Cert och blivit Svensk Utställningschampion!
Han har blivit uppflyttad till lydnadsklass 3 (men vi jagar fortfarande LP)
Han har även tävlat i Distriktmästerskapen i lag och vi placerade oss som på en 3e plats!
Även på KM kom vi på en 3e plats!
I Rallyn har han erövrat titeln RLD F, och flyttat upp sig till avancerad klass!
I Distriktmästerskapen i rally kom han 2a.
Åh på KM kom han 2a!
Inom Agilityn har han tagit flertalet pinnar i både agility och hoppklass 1 och bilivit uppflyttad i båda klasser.
Han har även tagit 1 pinne i agilityklass 2.
En 12 placering i distriktmästerskapen i agility.
 
Ru
Har tävlat på Guldagilityn och plockat med sig en pinne i agilityklass och en pinne i hoppklass hem.
Resterande delen har Ru fått vara mammaledig och fått en fin kull valpar.
 
Saiko.
Plockat en pinne i agilityklass 2
Agility Skaraborgsmästerskap, kom han och johan på 5e plats i Agilityklassen.
Han har även tävlat en inofficell tävling där han och johan kom på en hedrande 3e plats!
Johan har även testat på att tävla rally med Saiko men högerposetionen sitter inte och resultaten blev därefter.
Även KM i lydnad men där bröt dom då Saiko ville springa till matte ^^ :P 
 
Så vi har faktiskt gjort någonting under året, vi har presterat, och lyckats. 

En årsresume vad som hänt i allmänhet under året kommer senare.
Mål för 2016.
Jag tänkte faktiskt inte sätta några mål alls. Men åh andra sidan så vore det inte jag.... :P

Emo hoppas jag iaf kunna starta i brukset. Det är mina stora förhoppningar. 
Givetvis kommer vi fortsätta tävla agility och rally.
Lydnaden tar vi om vi hinner med å då främst LP.
 
Saiko.
Framtiden är oviss. Men jag hade planerat att jag själv skulle köra Rally med honom :)
 
Ru.
Hon kommer fokucera på agilityn och bli uppflyttad till klass två.
 
Kid.
Ska ställas ut.
Åh bli en allmänt dräglig hund att bo ihop med. Åh ja, givetvis ska vi fokucera på att lägga grunder inför framtida agility och lydnadstävlingar!

Kennet har flyttat.

 
Nu har sista valpen fått ett hem. Ett helt perfekt hem. Det finaste hemmet jag bara kunde hitta.
För det lovad jag honom.
 
Nu ska man bara ta tag i det jobbiga, dedär å ringa runt till de som inte fick honom,
å säga att det inte blev deras valp.

Det var såhär att jag hade detta paret i tankar hela tiden sen första gången dom ringde, jag visste att några andra skulle komma å kolla ville förstås ge alla en chans. Åh jag visste att detta paret hade en lång bit att åka. Jag vet inte var det var jag fastnade för, dom erbjöd inget tävlingshem som de övriga, MEN det fanns nått annat där. 
Jag kan inte sätta ordet på var det var, men det kändes så rätt. På alla sätt å vis, in i hela själen och hjärteroten. Dom klicka totalt. Verkligen.
Så jag ringde upp.
Dom blev givetvis chockade för dom trodde aldrig dom skulle få han, och glada, glädjen kändes genom hela luren. Dom hade försökt tänka bort han på alla sätt, men inga andra valpar som dom titta på fanns, dedär.
Det var ingen tvekan om att det var hos dom han skulle bo.

När dom åkte fick jag tårar i ögonen, jag vet inte om det var att jag var glad över hur bra allt sluta till slut, eller saknaden och tomheten han lämnade efter sig. Vi har levt med 8 hundar ett bra tag nu, och helt plötsligt är vi bara fyra. Fyra!? Det kändes onormalt att bara ställa fram fyra matskålar. Det känns onormalt att inte behöva knö i sängen längre. Det känns onormalt bara.
 
 
 
Jag har en stor sorg inom mig också. Att Ru har tatts ur avel. Även om man tar två hundar, som man tror blir en perfekt kombination kan man få några valpar i kullen som inte blir bra, och det fick jag.
Men valet är mitt att ta henne ur avel, och det enda rätta enligt mig.
Ru har nu fått två kullar, och fått missbildade valpar i bägge som vi avlivat vi födseln. Att det ligger något genetiskt känns relativt säkert. Inga valpar har sålts till avel, och varje köpare är väl informerade.
Att Ru höll på att stryka med, att hon fick snittas akut är heller inget jag orkat öppna mitt hjärta för, förrän nu.
Jag är glad att jag åkte in, för hade jag väntat hade hon inte levt idag. Min Ru.
Jag är ledsen över att jag inte sparat någon valp från Ru, för hon är endel av mig, men vi ska inte ha mer hanar, och vill man hålla på med avel kan man inte spara allt. Men att mina års dektektiv och avelsarbete tar slut här är bara så sorgligt.
 
 
Men för att muntra upp mig själv så ska hela nästa helg tillbringas i tävlingens tecken! HEJJA!
 

En roadtrip!

 
I helgen kom Skåningarna upp för att va lite hund och barnvakt, medans jag och johan kunde åka på Roadtrip nedåt landet för att ett dygn bara få vara, bo på hotell och äta tre rätters middag.
 
Blev förstås lite Mc donalds och fönstershopping innan vi kom fram.
Sen tillbringa vi dagen i Spa avdelningen och bada jacuzzi tills kroppen såg ut som en uråldring gammal tant.
Det var så skönt att bara släppa allt, att andas. Jag menar verkligen ANDAS, på riktigt.
Att ha en funktionabel diskution utan att avbrytas bland blöjbyten eller rumsrenhetsträning.
Vi båda fylldes med sån energi, känns som jag kan leva på den länge.
 
Att hämta barnen på dagis på måndagen var ren skär lycka, båda sprang fram med öppna armar och Harley skrek Mamma när jag kom. Mamma? Aaaw mitt hjärta brister <3
Hundarna var givetsvis jätteglada att se oss, och vi dom.
Träning inbokad med farbror krull. Ska bli kul! :D
Visa fler inlägg