Helgen
Vilken omtulande helg.
Den har gått från jättehärlig till ren jävla katastrof!
Den har gått från jättehärlig till ren jävla katastrof!
Har kört lite barmarksdrag på kvällarna, så ljuvligt väder vi har haft i helgen. Vi har spenderat en dag på Smögen och Nordens ark, och ungarna har fått gå med på matvandring vilket var poppis. Dom älskar djur <3
Vi har hunnit hämta hö å städat lite i huset. :)
Vi har haft kaniner ett tag. Jag har försökt få dom att para sig, men dom bara lullar runt där i sin box som bästa vänner typ. Inte ens uns till kärlek. Jag blev änna så orolig att jag kollat könen x antal gånger, och kliat mig i huvudet och undrat om det verkligen var kaniner vi köpte? Min plan B fick rycka in.
Så idag lånade jag hem en hona som blev parad med våran hane, och se om han verkligen "kunde" och om det funka, och det gjorde de minsann! Som han aldrig gjort nått annat. Tur var väl det. Min plan B alltså...
Idag har vi även byggt ett höns/ankhägn. Byggt badpool till ankorna, gjort leksaker till hönsen, och massa skoj, dessutom har jag storröjt inne hos alla djuren.
Nu var allting i sin ordning igen, barnen och vi har ett stor inhägnad tomt, hundarna har sitt jättehägn, och nu även höns/ankor sitt hägn. MEN.
Dörren in till kaninerna och höns osv går genom hundhägnet. och det var så härligt väder idag så jag tänkte öppna där och spika fast två kompostgaller så inte Saiko kunde komma in.
Gick bak, satte mig på lillberget och bara njöt av att se hönsen och ankorna gå omkring och leta mask, tills jag hör världens skrik! Ett fasansfullt skrik, skräckslaget.
Jag skriker automatisk Saiko (för han är alltid inblandat i allt jämnt) kutar som en skållad råtta, hoppar över staket å flyger fram till kaninhuset. Där inne står Saiko och dödar våra kaniner en efter en. Han kutar ut och hoppar över båda kompostgallren och sticker sin kos. Hade jag vart smart nog hade jag tagit han (ursäkta jäveln och läst lusen av honom) Men jag hoppa in till min ena honkanin som ligger helt still på sidan, HON ANDAS! Hon lever! Jag gör mun mot nos metoden, hjärt å lugnräddning. och fortsätter å andas, jag ber snälla. Dö inte nu! Då reser hon sig upp, och faller igen och stendör. Jag hinner inte koppla vad som händer, tårarna sprutar, ungarna blir förvirrade, Johan gråter. och bara en stum låg tystnad sänker sig över gården. Jag vänder mig om och ser hanen sitta i ett hörn. Skönt. Han klara sig iaf, plockar upp honom och ser att han också är tuggad på. Sätter ner honom på marken och han lägger sig ner, Nej nej nej nej. tänker jag. Han sprattlar till. Sen dör han mitt framför mina ögon. Mitt framför mina ögon ligger mina två underbara älskade fina kaniner. Som jag älskat högt och lågt. Dom två jag pratade så gott om för Linda idag, som jag älskade så mycket. Där ligger dom två. Mina två hjärtan. Ihjälbitna av Saiko. Ihjälbitna för jag var så jävla dum i huvudet och inte trodde att han skulle komma över två fucking kompostgaller! Jag blir så arg på mig själv, så jävla arg! Fan jag känner ju Saik, jag känner han så väl. Ändå blir jag så jävla besviken på den hunden. Ingen ånger alls visar han, bara ett viftande på svansen å asnöjd. Mördarhunden.
Vi har hunnit hämta hö å städat lite i huset. :)
Vi har haft kaniner ett tag. Jag har försökt få dom att para sig, men dom bara lullar runt där i sin box som bästa vänner typ. Inte ens uns till kärlek. Jag blev änna så orolig att jag kollat könen x antal gånger, och kliat mig i huvudet och undrat om det verkligen var kaniner vi köpte? Min plan B fick rycka in.
Så idag lånade jag hem en hona som blev parad med våran hane, och se om han verkligen "kunde" och om det funka, och det gjorde de minsann! Som han aldrig gjort nått annat. Tur var väl det. Min plan B alltså...
Idag har vi även byggt ett höns/ankhägn. Byggt badpool till ankorna, gjort leksaker till hönsen, och massa skoj, dessutom har jag storröjt inne hos alla djuren.
Nu var allting i sin ordning igen, barnen och vi har ett stor inhägnad tomt, hundarna har sitt jättehägn, och nu även höns/ankor sitt hägn. MEN.
Dörren in till kaninerna och höns osv går genom hundhägnet. och det var så härligt väder idag så jag tänkte öppna där och spika fast två kompostgaller så inte Saiko kunde komma in.
Gick bak, satte mig på lillberget och bara njöt av att se hönsen och ankorna gå omkring och leta mask, tills jag hör världens skrik! Ett fasansfullt skrik, skräckslaget.
Jag skriker automatisk Saiko (för han är alltid inblandat i allt jämnt) kutar som en skållad råtta, hoppar över staket å flyger fram till kaninhuset. Där inne står Saiko och dödar våra kaniner en efter en. Han kutar ut och hoppar över båda kompostgallren och sticker sin kos. Hade jag vart smart nog hade jag tagit han (ursäkta jäveln och läst lusen av honom) Men jag hoppa in till min ena honkanin som ligger helt still på sidan, HON ANDAS! Hon lever! Jag gör mun mot nos metoden, hjärt å lugnräddning. och fortsätter å andas, jag ber snälla. Dö inte nu! Då reser hon sig upp, och faller igen och stendör. Jag hinner inte koppla vad som händer, tårarna sprutar, ungarna blir förvirrade, Johan gråter. och bara en stum låg tystnad sänker sig över gården. Jag vänder mig om och ser hanen sitta i ett hörn. Skönt. Han klara sig iaf, plockar upp honom och ser att han också är tuggad på. Sätter ner honom på marken och han lägger sig ner, Nej nej nej nej. tänker jag. Han sprattlar till. Sen dör han mitt framför mina ögon. Mitt framför mina ögon ligger mina två underbara älskade fina kaniner. Som jag älskat högt och lågt. Dom två jag pratade så gott om för Linda idag, som jag älskade så mycket. Där ligger dom två. Mina två hjärtan. Ihjälbitna av Saiko. Ihjälbitna för jag var så jävla dum i huvudet och inte trodde att han skulle komma över två fucking kompostgaller! Jag blir så arg på mig själv, så jävla arg! Fan jag känner ju Saik, jag känner han så väl. Ändå blir jag så jävla besviken på den hunden. Ingen ånger alls visar han, bara ett viftande på svansen å asnöjd. Mördarhunden.
Jag låg en bra stund på knä, ingosade i deras mjuka pälsar, i de brutalt döda kropparna.
Åh önska bara att allt var en fet mardrömm.
Hur förklarar man för barnen att kaninerna blev dödade, att det inte är leksakerdjur som lever längre.
Livet lära. Livets gång.
Åh önska bara att allt var en fet mardrömm.
Hur förklarar man för barnen att kaninerna blev dödade, att det inte är leksakerdjur som lever längre.
Livet lära. Livets gång.