Vår gamla katt <3

 
Det är dags att ta farväl nu.
I många år har du funnits vid vår sida, 23 år. Ungefär hela min livstid.
Känns overkligt att vi sa farväl till varann imorses.
Att det var sista gången jag drog mina fingrar i din mjuka päls, 
att jag sa jag älskar dig, och gav dig några räkor. För du skulle givetvis alltid ha det bästa, för sån var du.
Egen, otroligt snäll men ändå obeskrivbar.
En ständig råttjägare in i de sista...

Jag är glad att du gav oss några år extra att ta farväl på.
För jag är säker på att du gjorde det lite för våran skull, i säkerhet om att vi kommer klara det här, gå igenom det, och våga fortsätta, även om det just för tillfället känns väldigt tomt.
Jag är också säker på att livet du levde var ett liv du älskade, vara ute katt, sova inne, trampa pappa på magen mitt i natten, bara för att få hans uppmärksamhet, få den allra dyraste å bästa maten, för inget annat dög, att få spinna djupt när man klia dig under hakan...
 
Du har fått stått ut med mycket, men ändå vart så tacksam för det lilla.
Alla hundar jag släpat hem... såg dig sucka varje gång, men du uppfostra dom fint.
För det fanns ingen hund som inte respektera dig, alla såg dig som en högfärdig drottning, för det var precis en sån du var, en drottning.

Dagarna och åren går, din blick sa att du var klar nu, du var redo att ta farväl, det var dags. Du talade ett tydligt språk, och vi lyssnade på dig. Vi vet vad du vill, men vi är bara tvungen att säga orden åt dig, sköta resten.
Åh jag är glad att jag fick komma en sista gång, få säga dom där orden som får mig bättre till mods, även om jag vet att du redan visste.

Känslan av att ta farväl av någon som följt en genom livet, och fått så många fantastiska år, är svårt. Outhärdligt. Men jag är glad att jag får känna dessa känslor, för det betyder att du betydde något för oss.

Starka känslor svallar över, och det får vara så.
Farväl älskade vän, farväl Snöttan <3