Överleva.

 
 
Andas, andas,
Orden ekar i mitt huvud, som en konstant påminnelse om att det enda jag gör just nu är att överleva.
Överleva. Jag lever inte längre.
Jag har kämpat så länge men jag blir bara sämre.
Medecinerna strömmar i blodet likt bläck löstes i vatten,
men ångestens väktare fängslas mig ännu om natten.
Överleva.
Vad är det för liv?
Hela världen går framåt medans jag står brevid.
Jag ser på mig själv med fast objektiv.
En trasig figur med dunkelt motiv.
Det är som någon spillt kaffe å fimpat på de negativ
som skulle framkallas och bli en vykortsbild över ett perfekt liv.
Andas.
Tankarna har sen länge tatt över och slukat hela mitt väsen.
"Du är så jävla äcklig, så jävla ful, så jävla..."
Är jag vaken? Är jag ens på riktigt?
Hur skulle det kännas om mitt liv var viktigt?
Hur skulle det kännas att bara få blunda, inte tänka, inte känna
Men framförallt inte inte undra, utan veta. veta....
att det skulle kännas så skönt att lägga sig i sängen ikväll 
helt utan att hjärtat slår igång med en smäll
att klumpen i halsen inte är en tumör,
att det inte är neurologipsykiatatri utan bara häftigt humör.
andas. minns vad hon sa.
mitt sympatiska nervsystem skickar dig nedåt i spiral.
Det är inte farligt, du dör inte idag.
Man kan undra.
Hade hon sagt samma sak om hon var som jag?
Jag är tom. Ofta helt utan känsla
Ibland fantiserar jag om vad som skulle hända.
Om jag försvann, om jag bara slutade andas.
men min rädsla för döden gör att allt rasar samman
Överleva. Ja det är nog så jag får göra.
Tills ögon kan se, och tills öron kan höra.
tills händer kan känna, tills fötter kan föra mig framåt
uppåt bestiga ett berg,
tills jag åter ser världen i fullt mättad färg
Andas ta ett djupt andetag.
Det finns mer till mig även om jag inte ser det idag.
Allt jag gjort, allt jag kommer göra, allt jag vart och allt jag kommer vara
Jag är mamma, jag är kvinna, jag är lillasyster, jag är dotter, jag är ett barnbarn,
jag är kolega, klasskompis, bekant och vän,
Det kommer en dag jag kan se det igen.
Jag är svag ibland men oftast är jag stark,
modig, som ständigt befinner mig på outforskad mark i mig själv,
Jag må va trasig, men hjärtat de läker.
Jag hittar mig snart, och en sak är säker,
Jag är inte min sjukdom
 
↑