KennelAllyouwanted

 

Jag lämnade 2017 bakom mig. Började försöka gå vidare. Från smärtan, och allt den separationens sår som den gav med sig. Än så länge var jag långtidssjukskriven och försökte allt för att komma på fötter igen.
Januari började bra, jag åkte till My dog, och Mattias tog kontakt och fick mig på fötterna med träningen igen! Vilken klippa den karln har vart hela året! 

Februari
Snön kom. Jag levde och försökte närvara i nuet. 

Mars

Var en tung månad, sista månaden av sjukskrivningen och jag visste att jag skulle börja jobba igen snart. Med allt var det innebär. Farfar dog 2 mars, och begravningen blev i samma månad. För att skingra tankarna började jag styrketräna, och bygga hundgård.

April.
Jag började jobba, och för att klara av veckorna utan barna grävde jag ner mig i tv spel. 
Resident evil 7, som jag älskade, och Trine, 1,2,3.
I övrigt var det en fin månad, och vårblommorna skulle börja planteras!

Var egentligen en fin månad, vi hade redan hunnit bada i mängder, ändå gnagde det mig. Att jag var tvungen att opereras. Jag vill inte sövas ner jag vill inte. Men tog till vara på varje sekund med mina älskade barn å hundar! Hela gården hägnades även in å blev fin!

Juni och Juli flög förbi.
Ungarna fyllde 4, vi var på smögens klippor, universium, gick på konsert Ed Sheeran, och Chris Kläfford!
En tripp ner till Skåne blev de ock, och fick se sälar och hälsa på en valpköpare!

Och givetvis var Sommarland inbokat! Så himla kul hade vi allihop!

Augusti.

Det var blandade känslor men jag försökte allt att hålla huvudet ovanför vatten ytan.
Ungarna börja rida, min rygg pajja, och jag opererades i Örebro.
Allt gick bra, min andning var svårstartad och nu var det äntligen över tänkte jag...

September.
Låg jag i svår lunginflammation, låg inlagd totalt 2,5v, och bytte antibiotika totalt 4 gånger. Och var sjukskriven hela månaden.
Hade en feber från 41 ner till 34. Och dagarna där var tunga. mycket tunga. Min andning ville heller inte vara med längre, så låg med syrgas och dropp. 
Men mina älskade föräldrar tog hand om barn och hundar, fina vänner och systrar kom å hälsa på. Vilken jävla underbar familj man har!

Oktober

Brukstävlingar.
2 appelspår han vi avklarat.
Båda med 10or på fria följet.
Och givetvis uppflytt till lägre på den senaste!
Var skönt å få det gjort, och ÄNTLIGEN få tävla igen!

November. 
Jobbade min sista månad.
In å tog fler prover på min lever som inte är som den ska.
Fick ett brev på posten att jag behövde komma in till en läkare dagen därpå.
Kom in till läkaren, lite förbryllade vad jag gjorde där, och så släppte han bomben. Åh jag grät.
Att jag ev. har cancer i levern. Att det också finns en stor risk att det kan vara alla medeciner.
Han försökte lugna mig, han gick igenom proceduren om det skulle vara cancer och vad som kommer behöva göras. Jag slutade lyssna där, och bara tänkte. I två veckor höll jag det inom mig tills jag berätta för de närmsta. Men nu hoppas vi på att det bara är biverkningar på medecinerna, vilket det också kunde vara! 

Decem ber.
La mig lite i idé dom första veckorna men kravla mig sen upp, och levde som vanligt. Börja jag styrketräna, åka skidor och bara umgås med familj och nära. 

 

Så summan av kardemumman av 2018, mycket sjukhusvistelse och hel del jobbiga  besked, men därimellan, har jag faktiskt fått mått riktigt riktigt bra!
Tävlingar, ungar och underbara minnen! Tack 2018 för ännu ett lärorikt år.

 

Så vad blir målen 2019!?
Ja vem vet. Inget blir som man planerat.
Men syrran har vart på mig å göra en tjejklassiker, och har jag inget annat för mig, så varför inte?
Sen hade jag gärna viljat han en till hund!
Bli uppflyttade till högre klass bruks. 
Och bara må gott! :)