Hos veterinären

Hos veterinären, för förmodligen sista gången.
 
Jag känner det så väl vännen. Du talar rakt in i min djupaste själ. Du berättar.
Jag lyssnar. Jag smeker din päls medans jag matar dig med andra handen, till slut börjar du äta själv. 
Jag håller om dig, sådär hårt. Som vi hundfolk vet att man egentligen inte ska göra med en hund.
Men som jag gör. Han accepterar, han förstår.

Jag vet att du trivs hos Becka, men att du ibland längtar hem.
För du behöver vara där jag är, för att veta att jag mår bra.
Jag vet att kroppen din gör ont ibland. 
Att tävlingen som ska hållas nästa helg bara kommer vara på dina vilkor.
Jag tänker inte agera egoistiskt. Jag kommer lyssna på varje steg du tar.
Och jag vet att vi kommer sluta våran tävlingsäsong på topp, hur det än går.
För du har alltid varit min kung Saik, alltid!
 
Medans unghundarna bröta runt i skogen idag, hade du inte en tanke på att följa efter,
utan du gick där lugnt och sansat brevid mig. Precis som du ville.
Inatt ska vi sova i samma säng, du och jag Saik,
Du och jag <3