KennelAllyouwanted

 

Skratta lite åt barnmorskan som sa: nu ska vi se hur många kilo du har gått upp under dessa månader?
Svaret blev - zero. Inte ett ynka gram sen jag kom in första gången och sa att jag var gravid.
Hur är det möjligt?
Svaret är enkelt. Man spyr ett halvår.

Sen har man inte bara en utan två ungar som tar allt dom kommer åt.
Älskade liv! Men ni växer o gror, hjärtana tickar som dom ska, och vid varje undersökning får vi påpekning hur livliga dom är. Det är väl huvudsaken?

 

För tillfället mår jag okej, har nog gått mer än en vecka sen jag spydde sist och jag får behålla maten.

 

Johans syster var här i ett par dagar över helgen, och det kändes skönt att få tänka på annat.

 

Jag har sett blod och det luktar sorg.
Ångesten har vart gripande denna månaden.

Ännu en fin man har lämnat jordlivet. Fyra. F.Y.R.A stycken har lämnat oss enbart i februari.

Inga ångestpiller i världen kan dämpa en sorg som denna.

 

 

Idag har vi städat av det sista i lägenheten, har fina föräldrar och en mycket god vän som hjälpt till.
Hur kan jag någonsin tacka er tillräckligt?

Imorgon är det besiktning sen ska vi bara lämna nycklarna och lägga den fina tiden i lägenheten bakom oss,

och lägga ny energi på oss själva och vårt fina hus!

 

 

Gav min underbara man ett gäng rosor idag - han är värd det och så mycket mer.

 

 

 

 

På tal om något helt annat, kan jag tänka mig att åka på en rallytävling. Det känns som en sport jag är funktionabel till att utföra för tillfället. Så någon som ska iväg å tävla framöver hojta gärna till så följer jag på!