Från en dag till en annan.
Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan när jag kom hem från jobbet denna morgon.
Chockerande ringer jag vetrinären och får komma in.
(Jag ser bara framför mig de köttiga såren och Rus gällande skrik)
Hon sövs ner, rakas, och får smärtlindring intravenöst. Saiko är med mig. Som att hålla handen ungefär. Nu ska hon baddas tre gånger per dag och alla hundutställningar som jag tänkt anmäla till ställs in. Antar att det tar tid innan cresten växer ut igen.
När hon skriker för att hon har så ont, och kryper längs väggarna för att hon inte vet vart hon ska ta vägen. Skakningar som inte upphör och när min trygga famn inte hjälper.
Då skär det i hjärteroten.
Klockan är 00,35
Nu har hon somnat. Med sina röda skor som hon måste ha på. Min lugna smekningar har till slut smittat av sig. Jag ser i hennes ögon att hon är ledsen. Men jag viskar i hennes öra att allt blir bra snart. Allt blir bra snart Ru. <3