Jag hoppas ni nån gång förstår.

 
Jag kan erkänna. Jag var en av dom som försökte göra smällare hemma. Jag var en av dom som smällde småraketer i stan som ung. Har säkert försökt smälla sönder nån postlåda i mina dar.
Jag var en av dom som fick hålla för örona men stod i ett ljus av glitter vid tolvslaget med tusentals andra personer. Men då visste jag inte. Då hade jag liksom ingen aning.
OM vad raketer, fyrverkerier gör för betydligt många fler människor än vi som stod där och beundrades.
Ur miljösynpunkt så vet vi att det är skadligt, och rätt mycket dessutom. Det är vår allas miljö, vi kan inte tänka egoistiskt där. Den finns bara där om vi bevarar den.
Det handlar inte om några timmar om året, det handlar inte ens om EN dag som det är sagts!
Det handlar om många dagar, månader i vissa fall, och även år för andra.
Jag var dum en gång i tiden. Jag firade nyår inne i stan med min då oberörda hund för fyrverkerier.
Det krävdes bara ett klockslag, det året så blev min älskade hund livrädd. För. Alltid.
Vi var inte ens utomhus. Jag kom ihåg dagen som igår, när jag satt där med några få kompisar och min Saik, jag såg vad som hände i hans ögon, jag såg vad som hände med hans kropp. Det är inget någon nånsin skulle behöva få se. Det var och är fruktansvärt.
För några år sedan trodde jag det tog stopp. Jag trodde han skulle dö, mitt framför mig.
Vi hade åkt hem sent från min syster det året, i hopp om att det skulle slutat smälla. Klockan var 05 på morgonen. Och när vi lagt oss hade någon lagt ut en stor fyrkant med hundratals skott i, precis utanför våran lägenhet. Mitt i allt detta får Saiko sån ångest och panik att jag trodde han skulle dö. Vi var tvugna att ta oss till veterinären. Men vi kom inte ut. trotts att vi tog dubbla koppel och två stora människor försökte släpa ut han. Han vägrade, hela hans jag ville bara försvinna bort och defentivt inte gå ut.
Den natten sov vi allihop inne i en garderob. Med bomull och hörselkåpor, och hög volym.
Den nyårn dog även en väns hund till mig, av ren skräck. Han var så rädd att han kolapsa och dog. Han blev bara fyra år :(
Jag har även vänner som är jätterädda för raketer, och på tal om alla flyktingar, och sånna som vart i krig?
Vad ska dom tro över detta pajjasspel som inte är till nån som helst nytta?
Vem har mest skoj, du eller vi?
Tänk alla djur ute i skogen? Som inte förstår, utan bara springer, föder i förtid, dör. AV skräck!
Räcker det inte med alla krig som finns i världen.
Våga vägra raketer. Så alla kan fira in nyår på ett fint vis. Så som det ska vara. Låt alla få njuta, utan att behöva drogas ner, gömma sig i badrum, eller i värsta fall dö på kuppen.
 
Det finns betydligt mer miljövänligare och finare saker, som bilden ovan? 
Min familj släppte upp sånna ett nyår, vi skrev våra drömmar på. 

Helt tyst svävade dom iväg.